This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project to make the world's books discoverable online. It has survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge that's often difficult to discover. Marks, notations and other marginalia present in the original volume will appear in this filé - a reminder of this book's long journey from the publisher to a library and finally to you. Usage guidelines Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken steps to prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying. We also ask that you: + Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these filés for personal, non-commercial purposes. + Refrainfrom automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the use of public domain materials for these purposes and may be able to help. + Maintain attribution The Google "watermark" you see on each filé is essential for informing people about this project and helping them find additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. + Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can't offer guidance on whether any specific use of any specific book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner any where in the world. Copyright infringement liability can be quite severe. About Google Book Search Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers discover the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web at |http : //books . google . com/ 9^74- WIDENER HN TDU5 S is:' X\ Ei^*' KCr i^i^^ s^^'i'^n<^^^-"^' « Harvard College | S Library S ^ .» « « FROM THE FUND IN MEMORY OF * Henry Wadsworth Longfellow g % BEQUEATpED BY HIS DAUGHTER ^ ^ Alice M. Longfellow ^ ^ MDCCCCXXIX ^ V_ J Digitized by Google Digitized by Google Digitized by Google ARVID AÖRNE NYA SÅNGER STOCKHOLA WAHLSTRÖA 6 WIDSTRAND Digitized by Google Digitized by Google ARVID MÖRNE NYA SÅNGER STOCKHOLM WAHLSTRÖM Ä WIDSTRAND. Digitized by Google S<^a^ ?nV. loS'. )^0 HARVARD COLLEGE LIBRARY LONGFELLOWFUND HELSINGFORS FINSK TIDSKRIFTS TRYCKERI AKTIEBOLAG 1901. Digitized by Google NVA SÅNGER. „Med bittra tankarna steg det fram, mitt land öfver gråa vägen." Kabl a. Taväststjsrna. Digitized by Google Digitized by Google !)$$tkväll på skäret låt stormen komma tjutande från öster och drifva tång i luften bäst han vill! Det är ej honom, det är andra röster, som skyttame på skäret lyssna till. Mot tusen grund och kobbar hafvet dånar. Vi hört den sången under hemmets tak i dikt och sägner om ett folk, som lånar sin arm i kampen för en äde]. sak. Och denna hågkomst våra öden formar. Nu tänds i utskärsleden båk vid båk. Lys äfven du, ljud genom höstens stormar med djupa fjärdars dån, vårt svenska språk! Digitized by Google Förkunna för det folk, som svagt af bäfvan flyr undan värfvet i vår svarta höst och dyrkar tidens gud i själfvisk sträfvan, att fosterlandet mördas i dess bröst! Din tid går ut. Hvad mer! Den slagna skara, som bär mot undergången ditt standar, skall minnas, hvad din sång för Norden var, och stupa för att detta land försvara. Digitized by Google I. Digitized by Google Digitized by Google På Gestans fjärd. f\/i sätta kurs mot norr och söka hamn. I veten, länge blåser icke östan." Hans öga lyste djärft som hans förtröstan. Hans växt var hög. G-est viking var hans namn. Men när de rodde drakame i lä och sågo sundet aftonrödt sig böja bland gröna holmar som ett fagert knä och viken längst i norr i dimmans slöja, de grepos af den känsla, som värt bröst med lycka fyller och vårt öga tårar. Här bygdes vikingborgen. Alla vårar de drogo ut till kamp, men hvarje höst klöfs sundet åter af de starkes årar. Digitized by Google — 6 — Du ler åt ätten, som i kumlet bor. Du smälter tiden i din lilla degel. Gif akt, att icke vikingflottans segel ur hafvet sticker, när du minst det tror! An svallar hög och solig Qestans fjärd mot gröna holmar och mot kobbar bruna, än kan det hafomsköljda Snappertuna en skara tjusa, som dess namn är värd. Än fins på våra skär ett släkte kvar, som vemodsfullt vid kvällens färger dröjer, men ock, likt bränningen, i trots sig höjer och mot förtrycket sina klingor drar. Digitized by Google Utktngarunor. pj må viking längre färdas] in på åars lugna vatten, än han höra kan hur hafvet brusar i den stilla natten. Ej må högre upp mot norden • han till stuga fälla stammar, än att höfdingen på draken skönjer hvar hans vårdkas flammar. Ej må längre in i lunden viking loft för maka timra, än att genom löfvens grönska ljust ett stycke haf kan skimra. Digitized by Google — 8 - Ej må djupare i jorden viking sänka plogens bill, än att jämt han mäktar minnas att han hörer hafvet till. Ej må vikingsöner låta drakame i sanden gistna, låta nordens kraft och ära såsom gräs på högen vissna. Ej må släkten, som jag anar, ättlingar i tider sena, glömma att i alla öden hålla fädrens sköldar rena. Må på bärgens krön i örlig deras eldar höga flamma! Må det fria haf vi plöjde ock för dem förbli detsamma! Digitized by Google — 9 — Må de stolt i ledung draga, må de storma oväns fäste, må de nämnas bland de bäste höfdingar i nordens saga! Digitized by Google Där landet syns. rjet land, som steg för min stamfars syn, när bland kobbar och mörka öar och skummande grund ett löfskogsbryn stack upp ur soliga sjöar, det var en jord i väntan; den kände endast älgparets klöf och skuggan under hasselns löf och solen^ som sken genom gläntan. Den jorden kunde nära ett släkte, som for likt stormen fram och bar på drakens gungande stam öfver hafven sitt hemlands ära. Digitized by Google 11 — Den jorden kunde göda ett släkte, som aldrig åt hafvet säg, soin tjänade med trälahåg och ryggen i kut sin föda. Men draken höll upp mot en vindfri strand, och vikingen rödde med senig hand tegen, där axen digna. Säg, skall jag den stund, som mitt öde band vid denna jord och detta land, förbanna eller välsigna? Det land, som stiger ur vågen i dag, mitt hjärta ej mera tänder som förr, då jag bredde af längtan svag min famn mot de älskade stränder. Digitized by Google — 12 — Det land, där min lycka blonunat en tid i stunder ljusa och korta, det land, som hvar tanke hänger vid, som gaf mig en tro, ett mål, en strid, det landet, det landet är borta. Jag låter vindarna jaga min jakt till den bygd, som jag stammar från. — I norr hör jag hafvets rullande dån, öfver fjärden tranorna draga, och jag drömmer och låter mig taga af doften från aplar och slån. Jag träder in på min stamfars gärd. Du sekelgamla, gröna ask, som susar och drömmer vid fjärdens plask, din krona vissnar, din ved blir hård! Digitized by Google — 13 — Jag kan ej skapa den svällande saf, när himmelen rötan sänder, men jag är man att hugga af din stam med egna händer. Och ej kan jag väcka den stolta rad af kämpar, som bo under kallen, men jag är man att strö dina blad, de sista, att multna i mullen. Jag fäller dig. Och den man är vis, som hugger till ved dig sönder. Kanske skall du susa i trälens spis en saga om fria bönder. AagasU 1901. Digitized by Google €n predikan. rjet var en söndag i juli. Nedanom Vestansiinda kyrka gick fjärden hög i solskenet. Det blå- ste sommarsydväst, jämn och tät, och stänket slog ända upp på bryggorna kring kyrkstrandens bodar. Inne i kyrkan beredde man sig, hvar på sitt sätt, till predikan. Klockarn drog på med »Ljus af ljus o morgonstjärna" understödd af par tio- tal stämmor. Öfverst på kvinnosidan satt kap- lanskan och sjöng med sin späda och trovärdiga röst, medan blicken stadigt hvilade på prediksto- lens apostlar. I bänken bakom hade Qranboda Karin klifvit in med sin korpulenta mor, Grsua- boda värdinnan. Gumman tog ett öfverslag öfver veckans fårklippning och hängaf sig sedan åt psalmen. Karin, nyss anländ från Helsingfors, satt och räknade ut hvilken effekt de gredelina blommorna i hennes nya rosenröda hatt skulle Digitized by Google — 15 — göra på församlingen. De voro alt ett strå h vas- sare, de gredelina, än Bäckarby Maris gröna få- gelvinge och Skämäs Elviras blågröna band, som hängde och slakade som hundöron. Längre ner i kyrksua satt- hela Svenssonska begrafningsföljet uppsträkt i högtidsstassen. Där satt enkan och smågrät i sin finaste näsduk. Där sutto — på karlsidan — Lindkullarn och Åker- näsen, som haft fartyg med salig Svensson, och kapten Kägberg, som kommit till begrafningen ända från Baumo, och nu i sitt stilla sinne räk- nade ut de invecklade chanserna för ett nytt parti med enkan. Så voro där båda Lundströms poj- karna, som blifvit Helsingforsbor numera, kalla- des herrar och sjöngo i Arbetets vänner. De stir- rade med värdighet i psalmboken, men skelade nu och då på kransen, som de hängt på stolpen i bänkändan så att alt folket i bänkarna bakom tydligt kunde läsa inskriften med guldbokstäfver: „Till aflidne Karl Johan Svenssons minne från sörjande systerbarn". Det klack i församlingen, då den nye kapla- nen började predikan. Ty han hade en stämma, som kunde ha hörts ända ut på sjön, och han såg ut, som heua velat slå dem sönder och sam- Digitized by Google — 16 — man. Kägberg kom aldrig längre än till begyn- nelsen af sitt frieri, enkan upphörde atfc gråta och käringarna i sista bänken vaknade. ^Skulle Jag nu icke sådant hemsöka uppä dem, säger Herren, och skulle min själ icke häm- nas öfver sådant folk, som detta är! Ock Jag skall göra Jerusalem till en sten- hop och en drakaboning och skaU ödelägga Juda städer, så att där ingen inne bo skall. Ack, att nu någon vis vore och lade det uppå hjärtat och förkunnade, hvad Herrans mun till honom säger: Hvarföre dock landet så för- därfvadt och härjadt varder, likasom en ödemark, där ingen vistas? Och Herren sade: Därför att de öfvergifvit min lag, som Jag dem föregifvit hafver, och lyda intet min ord och lefva det ej häller efter, därföre säger Herren Zebaoth, Israels Qud: Si jag skall spisa detta folket med malört och gifva det galla att dricka I *" ^Skulle min själ icke hämnas öfver sådant folk, som detta är", säger Herren. Hvarje folk är af Gud utkåradt att vara hsuas redskap på jor- den för stora gärningar och Guds namns ära. Digitized by Google — 17 — Ehvar ett folk höjer sina blickar till Ghid och arbetar i hans anda, där skall Guds nåd följa det. Men Gud kan ock straffa. Det bor en hämnare i höjden. Huru skulle han icke hämnas öfver ett sådant folk som I aren! Husbönder, I, som sitten i kyrkan och tan- ken på gårdsköp, kreatursköp och foderköp. I, som sträfven för penningen hela Ert långa lif, sen I icke att straffet är öfver Eder? Snarligen stundar den dag, då de smutsiga sedlama icke längre svälla i Edra plånböcker och högfärden icke längre har rum att pösa i Edra hjärtan. Jor- den skall upphöra att gifva Eder den tjocka ka- kan och ladugården skall icke längre gifva den feta mjölken. Sen! ofärden nalkas Ert land. Den kommer med dyr tid och mycken utvandring. Den kommer med Edra söners afsked från hem- met, då de fara till det fria landet i väster, för att rädda sig undan det som annars väntar dem i landet österut. Drängar, I därborta i bakre bänkarna, hvad tanken I på i hälg och socken? I hälg på brännvin och kort och dans, i socken på att stjäla tid från husbonden och arbetet och hålla ut till nästa hälgedags fylla! I både hälg och socken på 2 Digitized by Google — 18 — större lön och mindre arbete! En tanke döljer sig i Ert hjärtas innersta gömma: Om jag slappe arbeta! Om jag finge njuta! I kvinnor, som gråten, torken tårarna! Övad gråten I för? I gråten för att bedraga Gud, på det att han icke måtte kunna se neder i Edra syndiga hjärtan föl* tårars myckenhet. Gud låter icke bedraga sig. Hbä kommer till Eder i dag och frågar: Kvinnor, hvad häften I gjort af detta folk? Hvad fostran hafven I gifvit de unga? Hvar är kärleken, som en moder allena kan gjuta Ijuf och ren i barnets sinne? De älska ju blott sig fijälfva. Hvar är tron på lifvets höga makter? Deras tro kan ju köpas för pengar. Hvar är mo- det, som fäderna ägd(ö, här de tbgo bössan fräli knaggen, drogo tit i strid mot fiend^^i och stu- pade för fäderneslandet? De fly ju i hopaf för ett ord ur fiendemutt. HVad skolen I svara? I hafven intet svar att gifva. MeA Herren sade: „Därför att de öfvergifva Ttiin lag, som jag dem föregifvit hafver, därföre isäger Herreli Zebaoth, Israels Gud: Si jag skall fipisa detta folket med malört och gifva det galla att dricka.** Digitized by Google — 19 — Våren arbetsamme i freden och modige i fa- ran! bjuder Guds lag. I aren lättjefulle i freden och fege i faran.. Guds lag bjuder vidare: För- värfven gods och penningar, men bruken dem till att vinna kunskaper och välstånd åt alla! I för- värfven gods och penningar, men I bruken dem i okunnighet till att vinna njutning &t några och hålla tusenden kvar i fattigdomens mörker. Än mer befaller Gud i sin lag: I mån vinna gods och välstånd och lycka, men I skolen offra det alt för äran! Att bevara min lag okränkt i folkets hjärta från släkte till släkte, att lyda min lag, hvad ån må följa, att draga ut till strid för att värna den, att stupa och glömmas — detta är ära. Och prästen föll på knä och bad: Herre, Du som är mäktig, bruka din makt öfver oss! Be- fria vårt folk från egennyttan, njutningslystnaden och fegheten! Gif oss åter våra fäders kraft att försaka! Led oss tillbaka på Dina vägar! Du är vårt enda värn i de tider som stunda. „Jag vet, hvar jag min styrka har. Den hvilar uti Guds försvar och trotsar själfva döden. Digitized by Google — 20 — Det är min enkla barndomstro, och 4jupt i hjärtat skall den bo i lifvets alla öden."" Amen. Prästen steg ned från predikstolen, och det blef tyst i kyrkan. Luften trykte och kvalde. Klockarn kom sig icke för med psalmen. Så blå- ste stora dörren upp, solskenet flödade in, brisen från fjärden fläktade salt och sval i kvalmet. Nu började klockarn psalmen, och den sjöngs så som icke mången psalm blifvit sjungen i Vestansunda kyrka. Kägberg, Åkemäsen och Lundströmama togo lofven af kvinfolket. De- ras basar ekade i hvalfven. Men när de kommo till stället: „Vi fritt och gladt till mods ge ära, lif och gods", blefvo stämmorna osäkra. Det var väl att psalmen tog slut med detsamma, ty det kändes icke godt att sjunga vidare. Salig Svensson kom dessutom till hjälp. En- kan fick rätt på näsduken och Kägberg tog itu med att repetera begrafningstalet. Lundströmama erinrade sig kransen, hvars prydliga band flad- drade i draget. Men ute gick fjärden alt högre i solskenet och stänket flög ända upp mot sjöbodamas tak. En Digitized by Google — 21 — kutter länsade med refvadt storsegel in till kyrk- stranden. Bakom tvä skinande, väta kobbar skym- tade i fjärran en hvit bränning och ett stycke svallande haf. Digitized by Google när emigranterna foro- Inga toner ha mer att förtälja än de tre affärds- slagen i en ångares klocka. De säga: „ut i världen!" när hafvet en sommarmorgon stänker hälsa och lifslust från sydväst. De säga hem — hem — hem, när propellern börjar dåna vid möl- jan i främmande land. De snyfta lef väl för två, som skiljas en höstkväll. Jag vill berätta en ny historia om de tre sla- gen. Det var på möljan i Hangö hamn, när emi- grantångaren skulle afgå. Den långa driften af män, kvinnor, barn och allsköns packning, som hvarje onsdags- och lördagskväll längs kajen slingrar sig in på fördäck, var ändtligen ombord. På kajen hade barnen skrikit, mödrarna vyssjat dem till sömns och en del af de unga stojat ett gladt farväl åt hemlandet. Brisen hade slitit i bagagets emigrantmärken, på hvilka de stora Digitized by Google ~ 23 — svarta bokstäfvema U. S. A. fladdrat som små flaggor. En arbetaragitator hade högröstadt kon- verserat med en full vasagosse om Finland, pen- ningekungar och arbetsslafvar, frihet och Ame- rika. En lång Etseribonde med ett frakt och flinigt äfventyrardrag i mungiporna och en un- dersätsig, koppärrig arbetsledare, båda vana ame- rikafarare, hade utbytt erfarenheter om linjer och arbetsplatser. Till Ajnerika! hade varit en påtag- lig lösen för det fåtal son^ talat, medan de fle- sta stått eller suttit som i en dvala — utan ord — kanske utan tankar. Men julikvällen led, och i dess sista skym- ning strömmade skarorna piot landgången. Snart voro allg, ombord. Ett slag i en klocka ljöd. Det blef så tyst, att man kunde höra vågornas svaga skvalp mot skrofvet. Så följde ett andra slag och ett tredje. En paus, några korta slag tätt på hvar- andra och sedan, med långa n^ellai^rum, de tre sista. Där var icke ei^, som icke tänkte sina egna tankar till de tre slagen. I de två första skälf de hemlandets alla toner. De voro en hälsning från skällan på fästigen, från daggiga morgnar och svedjedoftande kvällar. Från Digitized by Google — 24 — matklockan och stapeln vid löftets svale, från åkern och dikesrenen. Från bjäUroma och vin- tervägen öfver träsket. Från kyrkan på insjöns strand. Från julottan och kronomas flackande lågor, från pingsten, det hvita altarklädet och de gröna möjoma. Från kyrkogårdens torfva med det lutande korset. Hvad de två slagen hade mycket att hälsa ifrån! „Vi äro dina klockor som ringa", sjöngo de. „Vi äro din glädje och din sorg, ditt arbete och din hvila. Dina barn ha klappat händerna åt oss, och vi ha hört dina fäder tala. Vi äro din hem- bygds Ijufhet och sötman i ditt lif på jorden". Tårarna runno på bruna kinder, när det tredje slaget ljöd. Det var kort och klanglöst, men det vakte tankar, som ingen vågade tänka till slut. Ångarens höga skrof gled ut mot hafvet. I fjärran flammade Hangö fyr och bleka stjärnor tändes. Öfver propellerns fåra hängde ett svart lager af rök, som brisen långsamt slet sönder. Digitized by Google Biltog. I. X n jag mins från min barndoms stunder, hur vår stad i ett dis försvann. Strandens gränder och parkens lunder, kyrkans tom, som i kvällen brann, lekens valplats, där häggar snöga, sjönk i vågen för gossens öga. Men på hafvet bar mig ångarn mot kvällsolns bål. Slag i klockan. Den sista trossen slår i vattnet och dras ombord. Mannen ser ej som fordom gossen genom tårar sitt hemlands jord. Digitized by Google — 26 — Mellan holmarna glider ångarn, björkar vifta farväl åt sångarn, och på hafvet ser jag vidden, men intet mål. Land, som sjunker, vi ville bära dina öden! Vår enda lön var den manliga bragdens ära. Ack, på kasbärgets svarta krön ingen vårdkas de tappre kallar! Endast hafvet i natten svallar. Hafvet, hafvet bär ej längre det ädla stål. Digitized by Google II. Fjärran sjunker skogen till ett svartgrönt streck. Hafvet slår mot bogen, stänker skum på däck. Jag vid räcket sitter denna natt om våren. Jag ej grubbla gitter. Jag har långt till tåren. Loggens spröda klocka ringer hvar minut, mäter kursen, dragen i det tomma ut. Digitized by Google — 28 - och i ångarns fåra släpar loggens lina. Hänga ännu mina tankar hos de våra? Digitized by Google — 29 — III. Jag mins de röda fjärdar och aftonsvala sund bland skären där borta i fjärran. Vi lyssnade till syrsans sång i svedjeholmens lund, till gökarna och åkerskäran, vi sågo torpets flickor ro med jämna slag till ön, där koma gingo ramande i säfven, och öfver denna ljusa syn stod nattens himmel grön och gungade i dyningen mot stäfven. Vi styrde upp i viken efter dragspelets låt och gingo med i Orslandsfolkets polska. Snai-t smög jag bort och rodde aUena ut vår båt på fjärden, den drömmande och trolska. Digitized by Google — 30 — Hvar steg ett land ur hafvet med näs ocli skär och grund mer värdt att evigt grönska i sången, mer värdt den Ijuse viking, som i sin styrkas stund stolt nämde Nylands namn för första gången? Digitized by Google — Bl- iv. Tre drakar gledo från fjärden i ett slingrande hasselsund. På den första blänkte svärden och sköldens gyllene rund. Pä den andra fläktade tältet öfver vikingens fäjdtagna mö, som låg med en tömros i bältet och söfdes af vaggande sjö. Den tredje bar säckar fylda med kom, som i sveden gror, och bilder, i Frankland förgylda, af Frej och den ljungande Tor. Digitized by Google — 32 — Tre drakar glida mot fjärden. Från däcket i natt jag dem ser. Men tiden lagt rost på svärden och skölden har multnat ner. De gUda på rullande dyning dit ut mot det dånande haf och gå i dagens gryning vid yttersta skäret i kvaf . Det är ej drakar allena, som multna på bottnens sand, det är tankar, som äran rena, det är en tid och ett land. Digitized by Google — 33 — Tre drakar kommo från fjärden en natt i en svunnen vår med hjältar ombord. Hvad världen liar skiftat på tusen år! För ättling, som träl är vorden och trampar sin forntid i dyn, fins ingen ära på jorden och intet ValhaU i skyn. För folket på kusten och slätten, som fetmat, välsignadt af Frej, men flyr i ängslan för jätten rör Tor sin hammare ej. Digitized by Google €fter strideit T Jr diTnman skymta kullens träd med grenar grä och bara. Där under skyldra tysta led kring grafven, där tI bäddat ned den förste af Tär skara. Sist talar en: ,,Ejj sporde ban bvad väg i dag ban valde, ban föll pä skansen som en man, men vi, som se bans öde an, 8tä bär af trifvel kvalde. Digitized by Google — 35 — Vår sak, vårt land bli svaga ord mot sången i vår åder, som midt i striden oåtspord till lifvet på en sollyst jord vår heta lust förråder. Men högre talar ärans röst med bud, som alt förkväfva. Nåväl, vi skola dö i höst! Men sägen, om i folkets bröst vår äras lag skaD lefva. om ej den mörka stund man för vår siste man till griften, det folk, som skockas utanför, förbannar hjälten, som förstör dess tegar och dess skiften! Nu böljar dimman som ett haf och sveper våra leder. Farväl kamrat! På denna graf, på detta offer, som du gaf, i vår man tanklös träder. Digitized by Google — 36 — Och dock — hvem bytte icke bort en lefnads fröjd ocb smärta, ett rykte, bleknadt inom kort, mot döden i en stolt kohort, mot kulan i ditt hjärta!" Digitized by Google 1 skymningen- Cätt dig, kära, på mitt knä! Här i skogens dunkla lä kunna trygt vi drömma. Barnet, som ditt sköte fylt, haa* min mörka kväll förgylt, Hvad kan natten gömma? Ordet, som jag icke fann, stridens lösen för den man, som har mod att vinna, lågan, som hos mig blef släkt, skall i seklets middagsväkt i hans hjärta brinna. Digitized by Google — 38 — Han skall draga solblankt svärd, krossa dvärgens lumpna värld, handla hvad vi tänka. Och det land jag såg i skyn skall som skär vid hafvets bryn för hans stäfvar blänka. Men om denna jord ej mer grönskar fri och icke ger kraft att stå i krisen — ? Väl, så må han lägga då ut, där vågen sväller blå i den salta brisen. De, som växt vid skärens dån, flykta ej i kampen från sina fäders planka, fröjdas blott åt brottsjöns larm, och vid hafvets breda barm deras hjärtan bänka. Digitized by Google — 39 — Han skall stå på eget däck, och lians ande växer käck närd af bris och fragga. Seklets tankar taga form. Låt mig se dig, barn, i storm vid ditt hemlands flagga! Digitized by Google \ Digitized by Google IL Digitized by Google Digitized by Google Cill nyland. Jag vaadrat natten i äada •^ genom bygden, som åarna skära, bland sofvande gårdar, vända mot bafvet, som förr kunde bära ett segel med brokiga bårder, där vikingens småväxta ätt nu reder med hacka och årder för böljande skörd sin slätt. Mitt hjärta gömmer en önskan i tidiga morgonväkten, att fria och lyckliga släkten må bärga den vaggande grönskan. Digitized by Google — 44 — den gängliga, doftande rågen, det tunga, gyllene hvetet på Nylands bördiga jord, att fisken må stimma i nätet och sumpen på plaskande vågen i aftonskymningen landa med blänkande fångst ombord, att åter vikingens anda må fylla vårt hörn ai hans nord. Vi äro en liten skara, vi, som sträfva för Nylands väl, som genom lifvet bevara dess bördiga bygd i vår själ och troget i striden bära dess färger, de gamla och kära. Vi veta, att solen på tegen och löjet i folkets sång ej spelar så ljust i dess egen dörr, som är låg och trång. Digitized by Google — 45 ~ Det skramlar i bondens kassa, och herrgårdens möjade skrinda med doftande satar vi lassa. Men folkets tigande massa de gamla bojorna binda. Det folk, som i skuggan af borgen i sekler fått svälja de ord, som skulle ha tolkat sorgen i ett lif för en annans jord, det folk, som med mössan i hand åt sin herres rikedom skelat, men aldrig med honom delat ett värf och ett fosterland. det kan ej träda i dag på sin plats i ledet och säga, att det står för det land vi äga -och vill värna dess frihet och lag. Digitized by Google — 46 - Omkring mig ligger Nyland och hägrar för drömmarens önskan, omkring mig vaknar Nyland i ljuset och daggen och grönskan till morgonens brådskande id. Gif plats lör den nya tid, som kommer med röda fanor, som bräcker bojor och vanor och kallar ett folk till strid! Digitized by Google nybyggarsång- Mu nalkas sommarens arbetstid ocli vinterns skuggor vika. Vi rödja myrar och ödemark till fält, där grodden sväller stark och tegarna bölja rika. Vårt arbete tinar den kale, som band vid mörker och armod vårt fosterland. Nu nalkas sommarens arbetstid och mången modfäld sviktar i kamp mot kärret, som ej tar slut. Men värfvet, som fördes tiU hälften ut, skall fyllas; — oss det förpliktar. Hvar ges en gärning så rik som vår: att sprida lycka i sorgens år! Digitized by Google — 48 — Vårt härjade land, vi tjäna dig, den fattige som den rike. Det värk vi skapa i fast förbund blir hemmet, som timrats på egen grund vid kyttlandets sorlande dike. Hvar ges en gärning så stolt som vår: att skapa välstånd i härjams spår! Digitized by Google Studenten till arbetaren. Jag bär min vapenprydda fana stolt, den ljusa bragdens tecken. Din röda fana höjes till revolt, det dryper blod ur vecken. Ocb i dem båda varsnar detta land sin framtids dunkla gåta. Kom, broder, räck mig ändtligen din band och lär dig att förlåta! Lär dig att skåda gammal oförrätt i ljuset ai de tider, då med min fana väg för folkets rätt bryts genom dagens strider! 4 Digitized by Google — 50 — Hvad mer, om sekler skilt oss från hyarann! Den nya tid är boren. Så låt oss framåt rycka man vid man i samma tåg i våren! Alt, som är ungt i seklets morgonväkt, må troget hålla samman. Då varder aldrig i vårt hjärta släkt den ädla, röda flamman. Digitized by Google Cvå strofer /^ss bidar värket, som lämnar bakom oss det sista märket af gamla fåror i en gammal grund. Blott det är lycka att framåt i det första ledet rycka och känna hjärtat slå i farans stund. Blott det är ära att reda skördar, som vi icke skära, och se, hur drifvan yr igen vårt spår. På denna jord, som med vårt lif vi frälsa, skall efter oss ett frigjordt släkte hälsa den nya tiden, när i ax hon går. Digitized by Google yrågor. \i/aggoneii rasslar och klirrar. Emot mig frän städer och byar och fält, i skymningen svepta, stirrar en jämngrä värld, ett folk i svält. Jag ilar att fånga lyckan jag tror mig gripa fatt. Kan jag slita mig från de många frågor, som stiga ur gränder trånga och sarga mitt hjärta i natt? Mannen, som hade skogamas grönska och åkrarnas böljande svall gossen, som lade Digitized by Google — 53 — luren till nnmnen och blåste ihop sin vall, kedjades fast vid en gata, drefvos att mata maskinen i dånande hall. Ej klingar bjällromas krans öfver loken muntert på snöiga vägar som förr. Grönskande kvistar från boken bäras ej kring för att sira till midsommar fattig- mans dörr. Svajet af brokiga vader ej längre i dansen förråder lusten att glamma en natt på de grönskande fält, men öfver gärden och diken lägger sig rök från fabriken, rök från lokomotiv, som hvissla i gryningen galt. Grå ligger förstadens gata. Arbetaren vandrar åstad till sin eviga kamp. Hvem lärde blicken att hata, hvem tvang ryggen i kut vid hjulens dån och kolfvames stamp. Digitized by Google — 54 — Hvem bär skalden till hans öde? Tiden. Hvar är hon, att vi må dra värt svärd, locka hennes skaror ut i striden, fakta — för att skapa ljus en värld? Hvar är hon? Hon dväljes allestädes. I mitt eget hjärta drog hon in. Om jag sörjer eller om jag glades skall jag bära hennes färg som min. Digitized by Google 1 st- Öottbardstimneln- lag suttit vid fönstret en dag och en kväll, ^ jag sitter i natten allena, ser ljusen släckas i fredliga tjäll och lyssnar tiU rasslande skena. Yid Göschnen, där Reuss faller ner som dam, och det dånar från hundra kaskader, det hvisslar — vi störta i tunneln fram. Då stiger i långa rader mot fönstren den här, som borrarna höU, som stympades, kväfdes, teg och föll. Och sluter jag ögat och ser jag ej dem, så ser jag i fjärran hem vid hem med vissnade kvinnor och bleka barn och längst i skuggan det fala skam, som med blottade lemmar i gränderna skolkar. Digitized by Google — 56 — Men plötsligt jag varsnar i vagnen två ögon, hvassa som dolkar. En man hade stigit i Göschenen på, hans kind var hvit, han hörde också till skaran, som tunneln befolkar. Han satt på en kappsäck i gången. Jag tykte mig hälft hans tankar förstå, och de höllo som kedjor mig fången. Tunga och stönande lokomotiv, vagnar, som rassla och knycka, rulla öfver arbetarns lif och öfver hans torftiga lycka. Hjulen, som vaggande bära lyckliga par och söfva dem, krossa den fattiges lugna hem, hans namn och hans döttrars ära. Tåget, som rikedom samlar, blinkar i natten och brusar förbi arbetarens son, som svulten i det eviga mörkret famlar. Digitized by Google 57 ~ På tåget de starke draga från land till land, och mannen, som gaf sitt hjärteblod för det mäktiga kraf, han är den svaga. Tunneln var slut. Det dagades smått. I fjällbyn haname golo. I arbetames hop till ett gråstensbrott ^^S i^S niannen gå från Airolo. Fjälldalen glänste af daggen våt så långt som ögat mäter. Skällorna pinglade, vallhornets låt ljöd från säter till säter. Digitized by Google Den röda vallmon. /^m den röda vallmon i hvetets halm, som gossen plockar vid vägen och räcker sin flicka förlägen i kyrkan, glömsk af böner och psalm, bevarar folket en sägen. En afton i skördetiden, när trälama gingo från fältet hem, blef Maria kvar och band med en rem ett fång af kärfvar på Josefs rygg. Så gingo de fram öfver liden och han talade, vek och skygg. Digitized by Google — 59 — Jag älskar dig, Maria! Du barn med gyllene flätor, blif min! När jag kastat mitt fång i ladan in, vi fly och varda fria. Dn fältets doftande vidja, ej skall vår herre slingra sin arm vid pipomas ljud kring din midja, kom, hvila fri vid min barm! De satte sig ned vid dikets kant, de sutto kvällen i äoida och sågo i slottet på mörknande brant ljus efter ljus sig tända. De lågo i gräset stilla, trykta mot jordens ångande grund. Det var lyckans korta, flyende stund, det var trälens rosiga villa. Och hand i hand de gingo mot den regniga dagen, som grydde grå. Men ur spåren efter Marias fot växte den röda vallmon i åkerns vaggande strå. Digitized by Google — 60 — De två, som vandra nu i samma spår som Josef och Maria och lyssna, om ej aftonklockan slår att dem en flyktig stund befria, de tro kanske, att deras son en dag skall de förtryktas skaror kalla, skall föra dessa tusenden till slag och skänka friheten åt alla. Och dock — med skäran vandrar han också på fälten, där en annans skörd står mogen, mot skurna tegar lutad skall han gå och köra andras rikedom till logen. Han skall i skördefestens korta stund den röda blomman till sitt hjärta trycka. Hon spirat ur hans mödors hårda grund: I lifvets släp en glimt af lycka! Digitized by Google III. Digitized by Google Digitized by Google Uårsång. pölj med, följ med en morgon i mars på vikens glittrande skara! Kom, skida i takt med visan, hvars ekon i bärget svara! Fjärden står hvit i solens sken med vårgrön is öfver vaken, men hafvet är fritt och salen har ren lagt ut på den yttersta flaken. Han gungar i den första sydväst, som våren drar öfver landet, han hälsar vår första kvittrande gäst och det sväfvande, mörka bandet Digitized by Google — 64 — af rök, som drifver mot hvita skär. — — Hur solen lyser på spåren I Hur skidan glider och skaran bär denna morgon i våren! Upp på stranden och fram öfver ön till den soliga södra sidan! Jag känner bland träden en fläkt från sjön. Det sluttar under skidan. I backen lämnar min skarpa staf en sista, rykande strimma. Yar hälsadt haf i morgonens lyckliga timma! Digitized by Google morgon i bafsbandet. r^immorna lätta och kobbarna skymta närmare. Välkommen ombord hos hafvets ensamme svärmare! Een sticker i lovart en remmare fram genom disen. Mitt röda storsegel sträcks i den vaknande brisen. Han fyller min gula fock och snabbt mellan grun- den vi ila till hafs i den glittrande morgonstunden. 5 Digitized by Google — 66 — Briggen hinner oss fatt med buktande rå. Skynda, fladdra till hjälp min klyfvare blå! Biåsen till väders sjömannens lätta dragare, snöhvita topp och svajande hvita jagare! Hafvet badar i sol och bränningen sprutar, vågorna stänka på mina granna klutar. In mot skyddande holmar sträcker ådan, tumlaren leker och salarna rama på bådan. Måsarna följa oss åt i skriande troppar, I hvila på vanter och stag och vågornas toppar. | Digitized by Google Jag älskar den bubblande fåra lag älskar den bubblande fåra, •^ som slupen på fjärdarna plöjer. Hon liknar en människas värf, som trotsigt med ytan sig nöjer, blott hafsbrisen dukarna töjer och lofven blir vacker och djärf. Men bubblomas buktiga spegel hann fånga ett lutande segel, gaf åter i snabba sekunder de världar, som brusa där under, Digitized by Google — 68 - och gåtan med vågomas koita och glänsande lopp mot ljuset. Jag ser tillbaka i bruset. Den bubblande fåran är borta. Digitized by Google Skargårdsrint. r\är faren korsas två kuttrar sträcka, den ena hvit och den andra brun som abborgrynnan och ådans dun. Bak öamas gröna räcka den ena vill ankra i sundet. Den andra vänder vid äjdergrundet tiU hafs med bogen i skum. Där doftar tången, och där fins rum för dikt och bragd. Digitized by Google - 70 — I solnedgången den hvita gungar, för ankar lagd, i sundets dyningar borden bada. Den bruna länsar från äfventyren i lä om fyren och fäller ankar i kvällröd flada. Där ute klippor och kala bärg och rönn, som blommar i enslig kjusa, där inne ekar och hassel susa och nyponbusken ger stranden färg. Qif mig den bruna för utskärsleden bland skär och grund! Gif mig den hvita för blåa fjärdar och vana sund! Gif mig de strofer, de enda rätta, som kunna leende stolt berätta om skärgårdssommar, som prunkar rik, om haf och fjärd och den gömda vik! Digitized by Google Kungen nalkas. (Ingå skärgård 1790) Mu är glam pä alla kanter. Flottan syns. Pä bärgets branter hela bygden stimmar. JoUar in mot skären svärma, höga slagskepp stolt sig närma. Götha Lejon simmar. Sen, hur stäfven glimmar! Blå och gula flikar hälsa sund och vikar, och bak Elgsj Ölandets kam skymtar tredje Gustafs vimpel fram. Digitized by Google — 72 — Fjärden breder blåa kläden för sin konungs kölar ut. Solen stänker guld på träden. Hela flottan ger salut. Ofver herrgår'ns gröna park blågul flagga präktigt skiftar, och på branten folket viftar åt en segerkrönt monark. Men från land emellan skotten milda brisar toner bära, toner för hvart öra kära, toner ur hvart hjärtas botten. Sunden sakta kåras. Ung och gammal tåras. Kyrkans helga klockor ringa klara. Bedjen Herren kung och land bevara! Digitized by Google Urak. länge skall jag minnas vraken, dit jag rodde ut om våren sent en vacker kväll, när kåren dref till hafs den sista flaken. Murknad låg den långa raden skepp, som förr med flaggors svaj viftade farväl åt staden, när de lade ut i maj. Digitized by Google — 74 — Hvad fregatten, stadens stolthet, lyste grann, när han sakta öfver gatten gled mot hafvet och försvann! I den friska kultjen slogo vågorna mot guldgul rand, buktade hans dukar drogo, och i sjön dök vårgrön strand. Pojken surrade i nocken ändan, kisande mot byn. Aldrig har han sett en töcken söndagsblåst och glans i skyn. H vilken fröjd att klara tågen i en präktig vind och sjö! Lättmatrosen, ljus i hågen, låter skälla öfver vågen sångerna från hemmets ö, medan ren i sommarns dager vågomsköljd och smal Amager i det blåa hafvet drager leende sitt gröna band. Var oss hälsadt, Danmarks land! Digitized by Google — 75 — Nordanstormen pep i riggen. Han stod lugn i föm på briggen, än från land han kunde ses. Hon sprang ned till skummigt näs, ut på stenen. Hela kjolen sköljdes våt, slog en iskall flik kring benen, och hon skalf af köld och gråt. Ej hon kunde längre vifta åt en lycka, som tog slut, åt ett haf, hvars sjöar skifta svart och grönt i stormens tjut. Svarta sjöar, gröna sjöar växla jämt i mannens öde, brusa än kring fjärran öar slungande i land den döde. Det var natt på oceanen. Alt låg tyst på barken Frida efter dagens stök och glam. Digitized by Google — 76 — Vakten såg den svarta svanen jämt i månens strimma glida under skeppets höga stam. Nu, när alla andra drömma och åt drömmens bilder le, kände han i hjärtat strömma svart som förr sitt gamla ve. Och där kom den Ijuse, ranke ynglingen från hemmets skär. Fråga honom, hvar hans tanke, hvar i natt hans hjärta är, fråga honom blott, hvems rykte svann, och hvem i famn han trykte, fast mitt af skeds stund var när! „Gå din väg! Hvad gör du här!' Ord gaf ord och knifven blänkte. Alt blef tyst — tills vattnet stänkte. Högt en blodig bölja yr, där han sjönk, men lugn tiU ratten Digitized by Google 77 — gick den andre, genom natten gled han fram på öde vatten, lätt, som mot en välkänd fyr. Hvem var han som sjönk? En man af de mänga, som på vågen bära hemmets strand i hågen, svinna, såsom skyn försvann, sen han sändt en bris i tågen. Hvilka voro de, som drogo från en varm och älskad famn ut till hafs och djärfva slogo slag för detta folk och dogo utan tack och utan namn? Endast nattens stjärnor kände sorgen, som ett hjärta brände, tåren, som ett öga röjt. Endast fästets vindar kunna tälja denna flottas saga, djupt i hafvet äro svunna alla fåror, som hon plöjt. Digitized by Google . — 78 — K&rama i sundet draga, böja strandens låga vassar, dyningen i vraken sl&r, och en annan flotta brassar mot den storm, som föds i vår. Digitized by Google Brudfärd. I Tr viken, där i lä förtöjd jag lärt på lyckan bida, min hvita duk, i brisen töjd, oss drar mot fjärdar vida. Jag stryker mildt ditt bruna hår emot den bleka kinden, och böljan brusar, vimpeln står, ett blodrödt spö, i vinden. Du vågbegjutna klippa, gläns! Jag går din bränning nära, det sista af mitt land, hvars gräns min köl i skum skall skära. Digitized by Google — 80 — Bakom oss nalkas stormen, sänd af alla, som oss hata. Hvad mer! Min duk, i brisen spänd, oss drar på solens gata. Då säger du: „Nu ser jag skyn, den svarta — där — i öster. Och bakom oss vid hafvets bryn jag hör ett sorl af röster. Ack, skyn, som hämtar storm, blef svart af löften, skamligt brutna, och alla röster fråga, hvart vi slungat det förflutna. Hvad båtar mig, om hafvets svall mot okänd kust oss jagar! Jag känner, att jag vända skall tillbaka alla dagar. Vi styra ej mot solens klot och kvällens röda vatten. Min hand blir svag, min själ gör bot, vi styra ut mot natten." Digitized by Google iV. Digitized by Google Digitized by Google €n sommardikt. Mar du varm med räfsan gick, där min lia blänkte, såg jag glimten i din blick spegla hvad jag tänkte. Nu, vid gökens sista rop öfver slagna ängar, ha vi höet samladt hop grönt i vackra strängar. Öfver dimbeslöjad jord röda skyar glida', och vi vandra utan ord vid hvarandras sida. Digitized by Google — 84 — Daggig hassel lutar skär. Nyponbusken snärjer, i sitt gröna hjlle bär han min tärnas färger. Kvällen lång vi vandra så, låta känslan stiga. Ack, hur skönt att alt förstå och att alt förtiga! Digitized by Google ett brcf. „r\u gick, när din lifsstyrka svalde och senorna spändes som stål, du gick, och i fjärran du stälde bland bärgen ditt härliga mål. Du gick längs den soliga sidan af ungdomens brusande skär och lämnade mig i förbidan, i skuggan, att hålla dig kär. Men tankarna blifva dig trogna och vårda ditt minne i lön, och ungdomens kärlek skall mogna som klasen på utskärets rönn. Digitized by Google Vänd åter, när örat förnimmer nr skuggsidans dälder en röst! Vänd åter, när ungdomens skimmer har luttrats till glöd i ditt bröst!" Digitized by Google På stranden. A^ot mig blånar fjärden. Varm och bländad ser jag segel sväfva ut till hafs, och jag undrar, hur han ren är ändad denna korta sommar, som oss gafs. Andras röster glamma nu i slupen, andra hissa våra färger opp, andra fresta nu de gröna djupen, h vilka speglade vår hvita topp. Digitized by Google — 88 — Och jag ser, hur stolt till hafs de glida, ser de hvita seglen från min strand. Vågen sköljer kutterns smäckra sida, alla fjärdar Kgga blå och vida, spola skären kring min ungdoms land. Digitized by Google 89 II. tTjärden ligger still och tiger. MeUan ljusa löf och barr i den lugna luften stiger röken blå från min cigarr. Jag är trött att längre grubbla, hvad jag vill och hvart det bär. Ack, mitt lif är rök, är bubbla, på den vida fjärden där! Digitized by Google Eängtan. Jag längtar bort från gatans perspektiv, från alt det böljande och alt det rika, som lyfte på sin långa våg mitt lif, men stänkte smuts nppå min dröm tillika. Jag tystats ned af hjulens dån och larm. Nu vill jag åter höja fritt min stämma, vill känna blomdoft från en fönsterkarm invid en krokig gränd, där jag är hemma. Jag ville byta öde med en annan, som ej hör hemma på min boulevard, som aldrig smakat fröjderna och mannan och vinets sötma till sin aftonvard. Digitized by Google 91 Jag vet, i granden kan det också glittra och skifta grönt uti en spräkt butelj. Och kanske kan i kyffets vrå min cittra förtroligt knäppas i den stilla hälg! Digitized by Google Bon. r\u dunkla makt, som mina öden styr, jag ber dig ej om vår och ljusa dagar, om sol och sommarfröjd i gröna hagar och ungdomsårens glada äfventyr! Men gif mig styrka att i höstens tider med jämnmod se min vårdröm lagd i grus, och när min lefnads dag mot natten lider, låt kvällens timma blifva lugn och ljus! Låt aldrig glädjens röda rosor smycka . den graf, hvari min bästa dröm jag lagt! Jag söker lifvets stora, stolta lycka och vill ej tigga mig till lifvets prakt. Digitized by Google Repliker- „ A r ditt väsens fond så ljus, som du ana låter? Bygger du din lyckas hus och förstör det åter, blott du ser en okänd stig slingra hvit bland bärgen, bjudande hvar kväll åt dig nya natthärbärgen?" Ej är ljus mitt väsens fond. Ack, jag måste låta tanken tränga som en sond i hvar mänskas gåta. Digitized by Google — 94 — Lyckans blom i dyn jag strör, plikten bort jag lyftar, men den värld min hand förstör i mitt hjärta snyftar. Digitized by Google €n vårkväll ^ch ser jag skuggor faJla på vägen från mitt hem, jag väljer mig bland dem den djupaste af alla. Den skuggan gör mig godt. Hon ger mig ro att grunda, hvarför jag ej kan blunda på hemmets örongått, hvarför jag ej kan smaka en dryck ur egen brunn, och hvarför sparrens kaka blir bitter i min mun. Digitized by Google — 96 - ocli hvarför röken grå slår ned på hult och klefvar, men utanför min rå mot hvitgrön himmel sväfvar, och hvarför alla loft, som andras händer bomma, mig draga med en doft af vårens hägg i blomma, och hvarför alla svalar, som höra andra till, en stämma fått, som talar med lyckans fjärran drill. Digitized by Google r v. Digitized by Google Digitized by Google Ur l)emricb l)eme'$ „Dic Dordsec". Storm. Ctonnen rasar, ^ och haa piskar y&goma, och yågoma skumma af ilska, stegra sig, torna sig högt och öfver hafvet rulla de hvita vattenbärgen. Det dvärglika skeppet bestiger dem brådskande och mödosamt, och plötsligt störtar det ned i svarta, gapande hafsafgrunder. O haf! Moder till Skönheten, den af skummet borna, Kärlekens moders moder, skona mig! Digitized by Google — 100 — Eedan flaxar, vädrande lik, den hyita, spöklika måsen och hvässar näbben mot masten och vill sluka det hjärta, som genljuder af din dotters lof, och som din ättling, den lille skalken, väljer till leksak. Min brinnande bön är fåfäng! Mitt rop dör bort i den dånande stormen, i larmet från vindarnas slaktning. Det brusar och piper och prasslar och ylar som ett kaos af toner! Och därigenom kan jag förnimma lockande harposlag, en sång, vild af längtan, som smälter och rifver min själ, och jag känner igen stämman. Fjärran på Skottlands klippiga kust, där slottet reser sig, — det lilla, gråa — ur det brännande hafvet, där, vid det höghvälfda fönstret, Digitized by Google — 101 — står en skön, sjuk kvinna med genomskinlig och marmorblek hy, och hon spelar på harpan och sjunger, och genom hennes fladdrande hår brusar vinden och bär hennes dunkla sång öfver det vida, stormande hafvet. Digitized by Google Bekännelse. r)et skymde till kväll, alt högre dånade floden, och jag satt på stranden skådande vågomas hvita dans, och mitt bröst svalde som hafvet, och jag greps af en djup längtan hem — till dig, du Ijufva bild, som sväfvar omkring mig och ropar mig, öfveralt, öfveralt, i vindens sus, i hafvets brus, och i sucken, som fyller mitt bröst. Med ett vassrör skref jag i sanden: „ Agnes, jag älskar dig!" Digitized by Google - 103 — Men onda vågor göto sig öfver den Ijufva bekännelsen och plånade ut den. Bräckliga rör, flyktiga sand, svallande vågor, Er tror jag ej längre! Skyarna mörkna, mitt hjärta blir vildare, och ur Norges skogar jag rycker den högsta furan och doppar henne i Etnas glödande gap och med sådan elddrypande jättepenna skrifver jag på det dunkla fästet: „ Agnes, jag älskar dig!" Hvar natt där uppe blossar i eld den eviga skriften, och kommande släkten i ändlösa led läsa jublande fästets ord: „ Agnes, jag älskar dig!" Digitized by Google yrågor- \/id hafvet, det öde, nattliga hafvet, står en yngling. Vemod fyller hans bröst, tvifvel tynger hans hufvnd, och med dyster uppsyn frågar han vågorna: „0, lösen mig lifvets gåta, den kvalfulla, urgamla gåtan, som många hufvud ha grubblat öfver, hufvud i hieroglyfprydda mössor, hufvud i turban och i svart barett, hufvud i peruk och tusen andra, arma, pinade människohufvud — Digitized by Google — 105 — Sägen mig, hvad människan är, hvarifrån hon är kommen, hvarthän hon går, och hvem, som bor där uppe på gyllene stjärnor!" Vågorna mumla sitt eviga mummel, vinden fläktar, skyarna fly, stjärnorna blinka likgiltigt och kallt, och en narr väntar på svar. Digitized by Google Skymning. Oå den bläcka hafsstranden satt jag ensam och tyngd af tankar. Solen sjönk mot hafvet, kastande glödröda strimmor på vattnet, och de långa, hvita vågorna, drifna af floden, skummade och brusade alt närmare — Ett sällsamt brus, ett hviskande och pipande, skratt och mummel, suckar och sus och där emellan ett stilla vaggvisackord — Jag tykte mig höra förklungna sägner, urgamla, älskliga sagor, dem jag fordom som barn hörde granngårdsbarnen berätta, när vi sutto i sommarkvällen. Digitized by Google — 107 - hukade samman på trappans stenar med små lyssnande hjärtan och nyfiket kloka ögon; medan de stora flickorna sutto i fönstret midt emot vid doftande blomkrukor. Eosiga ansikten, leende och månbelysta. Digitized by Google Epilog- c om hvetets strån på fältet så växa och bölja tankar i människoanden. Men kärlekens skära tankar äro som skälmskt bland halmen blommande röda och blåa blommor. Röda och blåa blommor! Den missnöjde skördarn kastar er bort, slagorna stöta er hånande sönder, själfve vandrarn, som intet äger och vederkvicks af er anblick, skakar sitt hufvud och kallar er vackert ogräs. Digitized by Google — 109 - Men den landtliga tärnan, kransbinderskan, håller er i ära och plockar er och pryder med er sitt vackra hår och ilar smyckad till dansen, där gigor och pipor lockande ljuda, eUer till lundens stilla bok, där den älskades stämma än Ijufvare ljuder än pipor och gigor. Digitized by Google Digitized by Google INNEHÅLL: Sid. Höstkväll på skäret 1 I. På Gestans flärd 5 Vikinganmor 7 När landet syns 10 En predikan 14 När emigranterna foro . . . , 22 Biltog 25 Efter striden 34 I skymningen 37 n. TIU Nyland 43 Nybyggarsång 47 Studenten till arbetaren 49 Två strofer 51 Frågor 52 I St. Gottbardstunneln 55 Den röda vallmon 58 Digitized by Google in. Vårsång 63 Morgon i hafsbandet 65 Jag älskar den bubblande fåra 67 Skärgårdsrim 69 Kungen nalkas 71 Vrak 73 Brudfärd 79 IV. En sommardikt 83 Ett bref 85 På stranden 87 Längtan 90 Bön 92 Repliker 93 En vårkväll 95 V. Ur Heinrich Heine's „Die Nordsee.*' Storm 99 Bekännelse 102 Frågor 104 Skymning 106 Epilog 108 Digitized by Google Digitized by Google Digitized by Google Digitized by Google iHiUv^V w^^f-^^^ i-^s. k. - ntr-'