Book overview
Full view - 1901 - Fiction |
Book overview
ReviewsWe haven't found any reviews in the usual places.Write review Common terms and phrasesblef blommor blå blänkte brisen bruna brusar bränning bröst bygd bär bärgen bölja daggen doftande drakar drömma dunkla dyningen enkan fjärran flad Frej frågor föregifvit hafver galla att dricka gifva det galla gingo glida gråten gränder gröna grönska gungar gökarna hafvets bryn Hangö HARVARD COLLEGE hassel hemmets hjärta hufvud hvarför hvart hvetets hvila hvita hälg och söcken Israels jord klocka Klockarn kobbar kutter kväll kyrkan Kägberg land lifvets ljus lokomotiv Longfellow lycka lyckan långa låt längre malört och gifva nAgnes natten Nylands ombord pipor predikan propellern psalmen röda vallmon rök rönn röster Salig Svensson segel skara skuggan skumma skyn skär skäret slupen släkte solen spisa detta folket stolt stormen storsegel stranden strid stund stäfven stänker sundet sutto svall svarta sväfvar sång sälarna tankar tegar trälens tunneln tårar vandra vifta viking vinden vågen våra vårt värld ångarn åter ära öde öfver Popular passagesFör ättling, som träl är vorden och trampar sin forntid i dyn, fins ingen ära på jorden och intet Valhall i skyn. För folket på kusten och slätten, som fetmat, välsignadt af Frej, men flyr i ängslan för jätten rör Tor sin hammare ej. Page 33 Det land, som stiger ur vågen i dag, mitt hjärta ej mera tänder som förr, då jag bredde af längtan svag min famn mot de älskade stränder. Det land, där min lycka blommat en tid i stunder ljusa och korta, det land, som hvar tanke hänger vid, som gaf mig en tro, ett mål, en strid, det landet, det landet är borta. Page 11 Jag bär min vapenprydda fana stolt, den ljusa bragdens tecken. Din röda fana höjes till revolt, det dryper blod ur vecken. Och i dem båda varsnar detta land sin framtids dunkla gåta. Kom, broder, räck mig ändtligen din hand och lär dig att förlåta! Lär dig att skåda gammal oförrätt i ljuset af de tider, då med min fana väg för folkets rätt bryts genom dagens strider! Page 49 Blott det är ära att reda skördar, som vi icke skära, och se, hur drifvan yr igen vårt spår. På denna jord, som med vårt lif vi frälsa, skall efter oss ett frigjordt släkte hälsa den nya tiden, när i ax hon går. Page 51 Lys äfven du, ljud genom höstens stormar med djupa fjärdars dån, vårt svenska språk! Förkunna för det folk, som svagt af bäfvan flyr undan värfvet i vår svarta höst och dyrkar tidens gud i själfvisk sträfvan, att fosterlandet mördas i dess bröst! Din tid går ut. Hvad mer! Den slagna skara, som bär mot undergången ditt standar, skall minnas, hvad din sång för Norden var, och stupa för att detta land försvara. På Öestans fjärd. n\/i sätta kurs mot norr och söka hamn. I veten,... Page 2 Höstkväll på skäret. låt stormen komma tjutande från öster och drifva tång i luften bäst han vill! Det är ej honom, det är andra röster, som skyttarne på skäret lyssna till. Mot tusen grund och kobbar hafvet dånar. Vi hört den sången under hemmets tak i dikt och sägner om ett folk, som lånar sin arm i kampen för en ädel sak. Och denna hågkomst våra öden formar. Nu tänds i utskärsleden båk vid båk. Page 1 Varen arbetsamme i freden och modige i faran! bjuder Guds lag. I ären lättjefulle i freden och fege i faran. Guds lag bjuder vidare: Förvärfven gods och penningar, men bruken dem till att vinna kunskaper och välstånd åt alla! I förvärfven gods och penningar, men I bruken dem i okunnighet till att vinna njutning åt några och hålla tusenden kvar i fattigdomens mörker. Page 19 De voro en hälsning från skällan på fästigen, från daggiga morgnar och svedj edof tande kvällar. Från matklockan och stapeln vid loftets svale, från åkern och dikesrenen. Från bjällrorna och vintervägen öfver träsket. Från kyrkan på insjöns strand. Från julottan och kronornas flackande lågor, från pingsten, det hvita altarklädet och de gröna möjorna. Från kyrkogårdens torfva med det lutande korset. Page 23 Yi styrde upp i viken efter dragspelets låt och gingo med i Orslandsfolkets polska. Snart smög jag bort och rodde allena ut vår båt på fjärden, den drömmande och trolska. Hvar steg ett land ur hafvet med näs och skär och grund mer värdt att evigt grönska i sången, mer värdt den ljuse viking, som i sin styrkas stund stolt nämde Nylands namn för första gången? Page 29 ... arbetstid och mången modfäld sviktar i kamp mot kärret, som ej tar slut. Men värfvet, som fördes till hälften ut, skall fyllas; — oss det förpliktar. Hvar ges en gärning så rik som vår: att sprida lycka i sorgens år! Vårt härjade land, vi tjäna dig, den fattige som den rike. Det värk vi skapa i fast förbund blir hemmet, som timrats på egen grund vid kyttlandets sorlande dike. Hvar ges en gärning så stolt som vår: att skapa välstånd i härjarns spår! Page 48 More book information |